I torsdags klarade jag Castlevania 3, igår klarade jag och vän först Pocky n Rocky sen klarade vi första Castlevania och senare på kvällen klarade jag Metroid. Sen idag klarade jag Castlevania Chronicles (det måste nog vara det svåraste Castlevania jag kört).
Så om vi börjar med Castlevania 3 att ge det ett omdöme så kan vi börja med att det är ett långt nes spel. De har till och med infört password system (vilket är jäkligt användbart). Det ser bra ut, det har en härlig kontroll, när man lär sig hur långt man studsar tillbaka eller hur långt man kastar secondary vapen så kan man använda det till sin fördel! Det är ett perfekt höstspel och perfekt för den som älskar klassiska horror figurer! Jag trodde det var ett av de svåraste Castlevania ett tag. Det är inte ett spel man klarar första gången man spelar det utan det kräver trial and error.
Sedan fortsätter vi med det japanska gulliga spelet Pocky n Rocky. Det har skön musik samt kontroll (i vissa lägen vill den dock inte lyssna). Man kan lätt förknippa det med ett barnspel och kan därför tro att svårigheten läggs därefter men så är inte fallet. Det är väldigt svårt och nästan omöjligt om man spelar själv. Det är ett spel ifrån min barndom som ligger varmt om hjärtat och som jag kommer återvända till inom en snar framtid.
Sedan körde vi Castlevania ett spel som har hängt med mig under lång tid men som jag aldrig har klarat förens jag spelade in avsnitt 1. Det var en av mina bästa revanscher för att det är något jag har velat klara under en lång tid. Svårigheten är inte så extrem som i Castlevania 3 och Chronicles.
Sedan kommer vi till det första Metroid som jag aldrig klarade heller som liten, jag fattade aldrig vad man skulle göra. Men efter mycket om och men så klarade jag även det. Det är skön musik och kontroll men väldigt drygt att om man laddar en sparad fil eller dör så börjar man på 30 hp och måste farms upp för att få fullt. En annan dryg sak är att en av bossarna är enormt svår medan den andra klarar man utan större bekymmer. Men jävligt roligt spel och jag lyckades inte ta allt så det måste jag göra vartefter.
Och så sist men inte minst Castlevania Chronicles. När jag köpte det kommer jag ihåg att jag blev besviken (varför vet jag ej) men också att det var så grymt svårt så jag la det snabbt på hyllan och spelade det inte förens nyligen igen. Jag är väldigt tacksam idag att jag aldrig sålde det vidare dock! Vilken utmaning och härlig musik, kontrollen känns en aning utdaterad men det är en remaster på ett äldre spel så man tänker inte riktigt på det ändå! Känslan av att slå sista slaget på "greven" Dracula är underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar